Värt att veta om vaccination

Vaccination är det bästa sättet att skydda sin häst mot sjukdom och långvarig konvalescens. Väljer du att inte vaccinera, kan hästen, om den smittas av sjukdom som den skulle kunna skyddas mot, bli riktigt sjuk och i värsta fall dö. Vaccination kan ses som ett försäkringsskydd, inte bara i pengar, utan kanske främst i minskat djurlidande.

Luftvägsinfektioner och andra smittsamma sjukdomar har idag möjlighet att snabbt sprida sig på grund av den ökade förflyttningen av hästar för t. ex. tävlingar och stuteribesök.
Forskningen inom vaccinområdet har under de senaste åren intensifierats. Som resultat av
detta har det också tagits fram effektiva, moderna vacciner. Rapporteringen om utbrott har också blivit effektivare. Detta sammantaget gör att fler hästar nu kan skyddas mot onödigt lidande.

Principen för vaccination är att man tillför hästen ett avdödat eller försvagat smittämne. Hästkroppen reagerar då på den på konstlad väg uppkomna infektionen genom att utveckla immunitet (t.ex. bilda antikroppar) eller motståndskraft mot infektionen. För att upprätthålla en tillräckligt hög immunitet måste man ge de första doserna av vaccinet med ett tämligen kort intervall och därefter med regelbundna längre intervall. De första injektionerna ingår i grundvaccinationen och de regelbundet återkommande vaccinationerna är revaccinationer.

Det är viktigt, att vaccinationsintervallen inte överskrids. Ny grundvaccination kan behövas, om man inte fullföljt det fastställda vaccinationsschemat. Var därför noga med att följa vaccinationsrekommendationerna. Det tjänar både du och hästen på. Det är av stor vikt att alla hästar är regelrätt vaccinerade. Planera och samordna vaccinationerna för hela stallet.


Före och efter vaccination

Som allmän regel gäller att hästen skall vara frisk vid tiden för vaccination.
Vila hästen från hårt arbete (t. ex. tävling) också några dagar efter vaccination, endast lugn motion rekommenderas.

Föl och dräktigt sto

Normalt skaffar sig det unga fölet ett gott skydd mot sjukdom genom att det får råmjölk från stoet. Efter hand avtar detta naturliga skydd hos fölet, varefter det är tid att vaccinera hästen. Första vaccinationen ges vid fyra till sex månaders ålder (kombinationsvaccin mot häst- influensa och herpesvirus). Skulle hästen vara äldre och inte tidigare vara grundvaccinerad, kan man grundvaccinera när som helst.
Otillräckligt vaccinerade, dräktiga ston, bör ej vaccineras senare än fyra veckor före beräknad förlossning. Vaccination mot kvarka skall inte ske under dräktighet eller under laktation.

Sårskador etc.

Ibland kan veterinären finna det motiverat att ytterligare stelkrampsvaccinera hästen då den kastreras eller råkar ut för vissa skador, t. ex. hovböld eller djupare sticksår. Hästen är det djurslag som är mest känsligt för stelkramp.

Eventuell svullnad efter vaccination

I enstaka fall kan det uppstå en mindre svullnad vid injektionsstället. Den försvinner vanligtvis av sig själv efter en tid. Svullnaden är oftast en naturlig, individuell immunreaktion.

Sjukdom trots vaccination

Det finns inget vaccin som kan garantera fullständigt skydd mot sjukdom. Trots att Intervets vacciner ger ett optimalt skydd, kommer det alltid att finnas hästar, som av olika orsaker helt enkelt inte kan bilda tillräcklig mängd antikroppar. Det finns fler än en orsak till ett sådant vaccinationsmisslyckande. De antikroppar, som fölet får i sig via råmjölken, kan t. ex. vid en förtidig vaccination störa utvecklingen av de nya antikroppar, vilka fölets eget immunsystem skall bilda som en reaktion på vaccineringen.
Vissa hästar kan sakna tillräcklig förmåga att producera antikroppar. De är vad man kallar immunologiskt inkompetenta. Dålig immunokompetens kan också ses hos hästar som vid vaccinationstillfället har någon sjukdom. Om en häst vaccineras under inkubationstiden, kan sjukdom ändå bryta ut, eftersom det tar ett antal dagar innan ett tillräckligt vaccinskydd har bildats. Det är därför viktigt, att hästen är frisk vid vaccinationstillfället.
Vissa läkemedel kan också hämma immunsystemet och ge ett sämre vaccinationsskydd. Det vanligaste läkemedlet i denna grupp är kortison. En stor parasitbörda anses också kunna försämra vaccinationseffekten.
Hästinfluensa och EHV-1/EHV-4 är virussjukdomar. Virussjukdom går inte att bota när den väl brutit ut. En häst med virusinfektion måste därför ges understödjande behandling.